.

Jag skulle vilja ta upp en sak, hur man går till mötes handikappade och funktionshindrade. jag tycker att det är svårt när man möter en funktionshindrad på gatan, vart ska man titta? ska man titta bort, eller titta som vanligt, men det blir ju fel hela tiden!

När jag satt på bussen hem idag läste jag lite ur SvD. där var det ett repotage om en man som hade fått allvarliga brännskador och hade ett vanställt ansikte. han sa att det var naturligt att man tittar, människor tittar på saker som de inte förstår, men att det var jobbigt när folk frågar. han hade dessutom varit i Australien där han tyckte det var bra med folk som var väldigt trevliga och sa hello och så när man möttes på gatan. tidigare hade jag läst om en tjej i kamratposten, hon hade nått fel så att det såg konstigt ut när kom gick och hon klagade på att alla tittade på henne när hon gick omkring. jag har sett på TV om en kvinna som tyckte det var jättebra att folk kom fram och frågade vad som hade hänt, folk hade rätt att få veta.

min mamma satt i rullstol i en period. då kom det fram främmande männskor till henne och var sådär överdrivet trevliga och det var kanske inte så jättekul för henne. så det är nog ofta från individ till individ hur man tycker att det känns bäst att bli bemött.

så inte konstigt att man blir nervös om man möter en i rullstol på gatan, man vet fortfarande inte vart man ska titta och det slutar med att man tittar ner i marken som en idiot. jag tycker att det är okej att titta lite. kanske inte blåstirra som en barnunge men iallafall titta lite, tycker inte ni det?

//maya